Ursprungligen postat av prismatic

Tack för era svar. Jag bor långt ifrån Göteborg tyvärr. Jag går på ett ätstörningsteam här där jag bor. Träffar sjuksköterska och bildterapeut. (Läkare vid behov) Önskar att jag kunde klara av att bli frisk på egen hand, men mina tankar börjar ge upp. Var dag är en ångestladdad dag. Utan oxascand/sobril hade jag inte haft något blod kvar i kroppen. Det har börjat bli en lösning att skära sig. JAg vet... det e ingen lösning....i det långa loppet. Kanske borde jag lägga in mig. Men jag tror att om jag hade lagt in mig så hade jag bara blivit ännu mer ledsen och då ser jag inget annat alternativ än att kyssa jorden good bye.
Det enda som får ut mig om dagarna är min hund.
Innan levde jag på godis, nu är jag inte ens sugen på det. Jag bara babblar känns det som. Förlåt. Behöver nog bara skriva av mig lite...