Jonas Fröberg

Jag arbetar med ett projekt inom industrin där arbetare får skriva personliga texter. Det påminner lite om terapisnack för att många öppnar sina hjärtan och skriver rakt ut.

Blyghet och rädsla verkar vanligt i den världen (det är det iofs överallt). Invandrarkvinnor är osäkra på sin svenska. Jargongen är tuff, grabbig. Man ska visa sig tuff. Inte avslöja sina känslor. Och: "vem är intresserad av vad jag har att berätta?"

När texterna väl kommer så är det berättelser om skilsmässor, övergrepp, mobbning och längtan efter att bli sedd för den man är!

Jag gjorde en presentation på samma festival som författaren Unni Drougge. Hon sa:

"Lycka till med ert fina projekt!
Människor behöver öppna sina hjärtan och berätta."

När arbetsgivare börjar inse att detta inte bara gäller chefer (som får sådan uppmuntran på chefskurser där man får tala ut på olika sätt, och öva på sociala situationer) utan även arbetare, så tror jag jargongen kan bli bättre.

Det blir lättare att skapa en stödjande miljö där man stöttar varandra att utvecklas och komma över rädslor. Det är klart, var och en kan alltid öva och utvecklas (som här). Men det är skönt att ha stöd i sin arbetsplats.

__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post: jonas.froberg@comunicera.se