Hej allihopa! Gud va skönt det är att läsa att så många andra känner som jag gör, jag trodde det var något fel på mig men nu visar det sig att det är riktigt många som känner sig exakt så som jag gör
Iallafall så är jag en tjej på 19 år som allvarligt börjar fundera på om jag har socialfobi. Läste en artikel nyss om det och märkte att VÄLDIGT många punkter stämmde in på mig.
Mitt jobbigaste problem är att vad jag än gör så blir jag illröd i ansiktet, kvittar vad d e, kanske aldrig med familjen å så men nästan alltid i skolan och inför människor jag känner väl, till exmepl min killes föräldrar å mina släktingar å så.
Värst e de så klart när ja ska redovisa eller prata inför klassen. jag blir helt illröd och de blir bara värre när ja känner att ja blir röd.
Alla skriver eller säger att man ska låta bli att tänka på det eller skita i att man blir det men de är faktiskt inte så lätt att göra de när de känns som att ansiktet ska brinna upp.
Är det ingen som har något bättre tips?? SNÄLLA!!!!
Å det senaste har de blivit ännu värre, har vart så här hela mitt liv men nu har det som sagt blivit ännu värre för nu skäms jag jättemycket för det eftersom jag tycker d känns så dumt att göra de när man är vuxen och inte "ska" göra så.
Många säger även att d tränas bort men de funkar inte heller! Redovisar ofta inför klassen och det blir bara värre... jag vet att ja inte ska tänka negativa tankar, för det enda som far genom mitt huvud när ja står där framme är att alla tittar på mig, alla ser å studerar mig, alla ser när ja gör fel, alla hör om ja säger fel, alla ser när ja blir röd.
Jag tänker själv när någon annan står där å pratar att de verkligen inte e någon fara å att ja fattar inte när andra rodnar när de gör d men så fort ja sjävl hamnar i deras sitts blir ja som en annan människa, ja blir som förbytt. det kvittar hur bra det känns innan redovisningen å hur bra ja tränat de går ändå skit. nu de senaste har de gått så dåligt och ja mått så illa att ja bara har gått hem å gråtit förtvivlat.
ja är inte dålig i skolan heller, ja är duktig men när ja står där framme så tror ja att alla tycker ja e dum å att dom inte fattar d ja förklarar. Fan va ja hatar detta! varför kan inte ja bara kunna stå å prata å skämta med människor som vanligt folk...
SNÄLLA hjälp mig, ja mår verkligen dåligt av detta för det trycker ner hela ens självförtroende och ibland lusten att leva; om man inte kan konversera med människor utan bara går runt å e röd i ansiktet så fort nån pratar med en så är det inte kul att vandra på jorden...
Är det någon som har något/några bra tips hur man kan tänka, göra eller så så blir ja den gladaste o tacksammaste på jorden!
