Inspirerad av Yings svar på Sambas tråd:
"Insåg att det var gamla känslor och att jag aldrig fått chansen att lära mig att någon kunde vara intresserad av vad jag hade att framföra. "
När jag jobbar med människor som inte skrivit/stått på scen innan, så får jag höra vad som stoppar dem:
- Ingen är väl intresserad av vad jag berättar?
- Ingen är väl intresserad av mina känslor?
- Fröken sa att jag var kass på att sjunga.
- Majjen sa att jag var kass på att skriva.
- Pappa sa att jag aldrig skulle kunna bli författare.
- De skrattade åt mig i nian när vi hade redovisning.
När dessa hinder blir tydliga, så är det ofta mycket lättare att kliva över dem. Och jag blir lika glatt överraskad varje gång: när dessa personer som inte vågat skriva/tala/berätta/agera börjar, så kommer det personliga, varma, ärliga berättelser - alltså jättefin saker.
Till exempel Magnus från industrin som tog chansen att skriva texter i ett av mina projekt. Igår hade han premiär på en riktig scen med sina texter och det var mycket uppskattat (se gärna:
Välkommen till Teater Spira)
Vad jag lär mig, är att:
- vi ska stötta våra barn och ungdomar att våga!
- Vi ska sätta gränser så att mobbningskulturen inte får leva kvar.
- Man kan förändra de gamla rädslorna och börja våga nya saker!
För: "Jo, vi är intresserade av just din berättelse!"
__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post:
jonas.froberg@comunicera.se