Jag och min fantasi

Jag vill bara säga tack.

Jag tog det där samtalet med min pojkvän och han hade en vettig förklaring till varför han var inne på siten samt att vi hade en lång dialog om min svartsjuka och oro. Jag är jätte glad att vi pratade om det och han sa alla de saker som en bra och go´pojkvän ska säga.

Men ändå känner jag att det är inte sista gg jag kommer känna så här. Det lär komma nästa gg jag är stressad och nedstämd. Jag ska byta minipiller för att testa ifall det är dem som gör mig nedstämd. Det är nästan det värsta att gå och vänta på att det ska hända, speciellt när jag vet att jag kan vara lugn och i kontakt med mina känslor. Det har jag kunnat göra efter två år i terapi, som tyvärr har tagit slut.

Förut när jag tillät folk trampa på mig vare sig de vill eller inte, så hade jag kontroll på mina känslor. Sådan kontroll så att jag stängde in dem och tillät inte mig känna något överhuvudtaget. Tills det bubblade över och alla känslor löpte amok. Då blev jag panikslagen för jag visst inte vad som hände och vad jag skulle göra.
Det var just denna känsla jag upplevde igen och det var fruktansvärt.
Som tur kom jag fram till vad jag behövde göra och det var det jag gjorde. Pratade med min pojkvän och han hjälpte mig landa igen. Nästa gg ska jag göra det tidigare.

Men jag vill tacka er för att ni hjälpte mig att ta detta beslut.

Kramar
Jag och min fantasi