Känner med dig. Håller själv på att ta mig ur ett förhållande som mest handlade om att jag skulle ge och han skulle ta och det är inte så lätt. Man går med på så mycket att man till slut tappar bort sig själv. Det jag märker är att du hela tiden skriver om honom och om vad han vill. Du kanske ska börja tänka på vad du själv vill och se om det alls är kompatibelt med det han uttrycker? Du verkar vara ute efter trygghet och stabilitet och han verkar vilja ha sin frihet kvar, eller åtminstone en dörr på glänt?
Det är inga fel på dig! Det du vill ha är väl det de flesta önskar - man vill känna sig hyggligt säker och du har ju dessutom dina barn att tänka på. Att bara vänta och vänta - jag tror inte på det längre - jag försökte också vänta ut en människa och att han skulle besluta sig, men jag tror att man skadar sig själv genom det - man kompromissar bort sig själv.
Det enda raka alltid är ju att tala om att det här vill jag, men då måste man vara beredd att ta konsekvenserna också - det kan hända att det enda lockande för honom i er relation är just den här friheten han har och att allt sker på hans villkor och det är ju ingenting för dig i längden om jag förstår dig rätt?
Tänk och känn efter och försök koppla bort hans önskningar lite. Du är också viktig!
|