Hej!
Bra att du insett att du är sjuk och behöver hjälp – det är steg 1 att du äger ditt problem. Tyvärr finns ingen enkel lösning att ta till, utan jag skulle rekommendera dig att söka professionell hjälp – Malin Bruto på comunicera har mycket erfarenhet av bulimi.
Det finns inga enkla förklaringar till varför man utvecklar en ätstörning som bulimi. Orsakerna kan variera från person till person. Men de flesta experter är överens om att ätstörningen beror på ett komplicerat samspel av olika faktorer. Dessa faktorer kan ha att göra med samhällets skönhetsideal, den självbild som man har, personlighetsdrag, svåra upplevelser under uppväxten, hur den egna kroppen reagerar på bantning och om man har en ärftlig benägenhet. Allt detta kan skapa en grund för ätstörningar.
Andra faktorer fungerar som så kallade "triggers", det vill säga att de kan bidra till att utlösa bulimi. Bantning är den allra viktigaste utlösande faktorn. Sedan kan ätstörningen vidmakthållas genom bland annat krav på att vara perfekt och en stark övertygelse om att vikt och kroppsform är av stor betydelse för hur man värderar sig själv. Många som drabbas av bulimi upptäcker att de befinner sig i en ond cirkel som är mycket svår att bryta.
Om man har bulimi låter man bli att äta vissa näringsämnen som förknippas med risken att gå upp i vikt, vanligtvis kolhydrater, fett och socker. Men det leder i stället till att kroppen får ett naturligt sug efter just de ämnen som man vill undvika. På så sätt kan kroppen framkalla en attack av hetsätning i ett försök att få i sig dessa näringsämnen. Biologiskt kan man se det som kroppens rop på hjälp.
De kaotiska matvanorna som pendlar mellan bantning och hetsätning gör att kroppens energiförbrukning förändras. Under en bantningsperiod ställer kroppen in sig på svält genom att dra ner på energiförbrukningen. När hetsätningsattacken kommer har kroppen vant sig vid att klara sig på mindre energi. Därför blir kroppens naturliga reaktion att lagra kalorierna från hetsätningen i stället för att förbränna dem. Det kan leda till en ond cirkel där försöken att minska sin vikt i stället leder till motsatsen och känslan av att man måste banta ännu hårdare.
Om man har bulimi kan man få en rad kroppsliga besvär. Mag- och tarmproblem är vanliga. Mensen kan försvinna eller bli oregelbunden trots att man är normalviktig. Eftersom man undviker att äta vissa livsmedel kan man få brist på olika ämnen och salter som kroppen behöver. Om man samtidigt har mycket låg kroppsvikt, det vill säga både bulimi och anorexi, kan det vara livsfarligt att hetsäta och kräkas eller missbruka laxermedel. Det är inte ovanligt att människor med bulimi får allvarliga tandskador eftersom man kräks och magsaften är frätande.
Många som har bulimi har, eller har haft, andra psykiska problem. En uppskattning är att runt hälften av alla med bulimi får allvarliga problem med depression.
På Comunicera använder vi något som kallas Powerthinking. Det innebär att arbetar mycket med att modellera andra människors beteende, dvs. vi analyserar hur de gör. Det kan därför vara på sin plats att fundera lite på hur normalviktiga förhåller sig till mat. Vad vi funnit, är att det är framförallt tre saker de tänker på:
1) De känner efter hur hungriga de är.
Det innebär att de känner efter om de är tillräckligt hungriga för att äta - innan de äter. Om du känner dig osäker, kan det vara lämpligt att använda hungerskalan. De har också en idé om hur den maten de skall äta smakar. Det innebär att de innan de äter föreställer sig hur maten skall smaka. Om du under flera års tid jojobantat, kan du ha förlorat din naturliga förmåga att känna om du är hungrig eller om du äter av andra orsaker.
Den goda nyheten är, att så länge som du står upp och andas kan du alltid hitta tillbaka till ett naturligt förhållningssätt till mat. Vi säger inte att det är lätt, men din naturliga förmåga att hantera din mat finns alltid inom dig...
2) De slutar äta när de är mätta eller nästan mätta.
Det innebär att de är vaksamma på när deras kroppar talar om för dem att de har fått tillräckligt. Generellt tar det mellan 15-20 minuter innan din hjärna talar om för dig att magen är full. Många överviktiga äter oftast alldeles för fort. Detta medför att de hinner sätta i sig en och en halv portion, eller två, innan hjärnans signaler gått fram. Genom att äta långsamt, kan du hjälpa din aptittermostat att tala om för dig att inte äta för mycket.
3) De har ett naturligt förhållande till vad som är en lagom portion.
Överviktiga har många gånger en dålig uppfattning om vad som är en lagom portion.
Detta i kombination med att de ofta äter för fort, medför att de naturliga mättnadssignalerna slår larm för sent. Ibland kan vi få för oss att vi är hungriga när vi egentligen är törstiga. Det är inte alltid som vår hjärna lyckas skilja på dessa signaler. Det kan vara bra att när du tror att du är hungrig, testa om du egentligen är törstig. Speciellt lämpligt är detta före du äter. Kom ihåg att du inte kan ersätta mat med vätska. När du är hungrig så äter du.
lycka till och ta hand om dig själv!
//Nanna
__________________
Nanna är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning och har snart även en fil. kand i psykologi. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, social ångest, oro, hypokondri och självkänsla. Nanna är lugn, inkännande och engagerad.
Vill du prata med Nanna? Ring eller maila henne på:
0738-014096
nanna@comunicera.se
|