mammasnyakille

Skall försöka göra detta kort men det är svårt!
Jag träffade Henne för snart 3 år sedan ,vi är båda skilda och har 2 barn var sen tidigare. Vi bor tyvärr 4mil från varandra.
I början var vi väldigt kära och i varje fall jag kände att detta var kärleken som skulle hålla. Ganska tidigt märkte jag att hon i bland blev deppig och misströstade om att vi skulle kunna bo ihop med tanke på att vi är låsta av barnen/skola/exmakar, jag tyckte det var lite konstigt då det kom redan innan vi liksom sagt att vi älskade varann. Dessa depp perioder kommer då och då och jag tycker att det hänger ihop med PMS.
Vi har iallafall haft det bra trots särboförhållande och letat efter hus tillsammans, men vi har inte kunnat hitta något ännu som vi båda kännt för och trott på att det skulle funka. Detta sliter på vårt förhållande.
Sedan ca 4 mån har det blivit sämre. Jag känner det som att hon är mindre intresserad av mig, hon stöter bort mig ibland och vi fick problem med sexlivet, jag kände det som att hon inte ville ha mig riktigt och fick då potensproblem.
Hon säger att hon känner press att vara passionerad som hon inte kan nu och hon fokuserar på våra boendeproblem -säger att det är omöjligt ibland och blir bara mer deppig. Under vintern har hon varit riktigt deprimerad tycker jag.
Jag tror att vi kan lösa boendet om vi bara verkligen vill ha varann och tycker att vi måste lösa våra problem i förhållandet. Hon verkar bara tänka på boende och jobbar inte framåt med förhållandet. Vet inte vad jag skall göra !! vill verkligen leva med henne men dras ner i hopplösheten. Tacksam för råd!