Personligen tycker jag att Astrid Lindgrens sagor är bra. Hon beskriver visserligen ofta barn som mår dåligt, men det är ändå barn som är väldigt starka. Pippi Långstrump tex: ett ensamt barn, men hon tar ingen skit. Ronja Rövardotter som sätter sin pappa på plats genom att förklara att hon inte tänker bli rövare även om hon älskar sin pappa. Lotta på Bråkmakaregatan: ensam tjej som "minsann inte öppnar munnen för folk som hon inte känner"....
Gullpian som sätter ner foten för sina elaka fosterföräldrar. Listan kan göras lång och för Lindgrens böcker har präglat mig mycket under mina barndomsår..