Förstår att det känns tråkigt att höra att man "ska sträcka på sig" när man är blyg.
Det är bra att du är så tydligt medveten om när du tänker tankar som gör dig ledsen. Då blir det mycket lättare att förändra. Nästa gång en sån nedsättande röst poppar upp i huvet, säg hej till den: där är du igen.
Så småningom kan du nog märka att det finns plats att tänka nya tankar. Vi kan skrivas mer om det sen.
Det andra benet i KBT är beteende, att ta lagom små steg framåt mot den nya kompetens man önskar sig. I ditt fall att känna dig bekvämare i sociala situationer, fri att tala när du vill och tryggare att hålla föredrag. Stämmer?
Vilka lagom små steg kan du ta?
Snacka med trygga vuxna, be om hjälp, är ett exempel (skolkurator, skolpsykolog, skolsköterska, en favoritlärare eller liknande).
Be om stöd av en vän du kan lita på?
Finns en dramalärare/svenskalärare på skolan som kan ge dig nån privatundervisning i att tala inför publik? Alltså en trygg stund utan nån annan i rummet, där du kan få öva i lugn och ro.
En kognitiv terapeut/coach?
Verkar det realistiskt eller kommer du på bättre idéer?
Vänlig hälsning,
Jonas Fröberg
__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post: jonas.froberg@comunicera.se
|