Carmen

Ja, vem har sagt att jag måste säga vartenda ord rätt... Det är väl ingen som har sagt det ordagrannt att jag måste säga allt korrekt, men det kan mycket väl ha varit mina föräldrar som kommenterat saker som jag sagt. De gör ju ofta just det, kommenterar allt jag gör/ säger/ granskar mig. men jag kan inte komma på ngn specifik situation.
Jag vet bara att varje gång de har tillsagt mig att jag måste "ändra" på mig så har jag alltid känt mig nedtryckt och ovärdig på ngt sätt, känslan av att gå ner till ett barns nivå.
Jag tror också att jag alltid har känt krav på mig att vara duktig och liksom representativ, särskilt när man har haft gäster och ens föräldrar liksom manat på en att "visa sig" och "bjuda till", "sträcka på sig".
Det blir som väldigt snedvridet, å ena sidan är jag blyg och ska "skämmas" över det, och å andra sidan ska jag stolt visa upp mig, om du förstår.
men det är ju väldigt lätt att skylla allt på föräldrarna....
Jag har också alltid haft en mycket obehaglig känsla för att redovisa inför klassen, och det kan mkt väl ha varit ngn i fjärde klass som "hånade" mig eller förlöjligade ngnting som jag sade just i den stunden jag stod där framme.
Har som sagt alltid haft ångest för redovisning.

Hur min kompis hade mått om jag sagt alla de där sakerna "du hör inte hemma här" etc.? Jag tror att hon hade mått pyton. Kännt sig utstött och hjälplös. Oönskad.

När tankarna kommer? Tankarna, "att jag är rädd för vad alla andra ska tycka" de uppkommer vid luncher när man sitter många/flera tillsammans eller vid diskussioner med klasskamraterna. Då blir jag arg på mig själv för att jag inte säger ngnting och att jag alltid är den som ska hamna avsides, och samtidigt arg på mina klasskamrater som inte ens vill reagera på att jag inte pratar.
Hoppas det här var någorlunda tydligt-....