jhp

Hej!
Bor på landet och har 3 grannhus på ett behagligt avstånd men de närmaste grannarna "tar plats" genom att köra fort på en liten grusväg, har barn som skriker i timmar på sommaren (vi har en "eko-svaka" mellan våra hus och man hör ALLT vad de säger, även om de pratar relativt lågt) och har en hund som de tidigare haft problem att ta hand om. Hunden har varit mycket intresserad av våra två hundar och kommer gärna över och hälsar på. Det gick ju bra till en början och våra hundar kom över till dem, allt var liksom okej men när hunden låg på vår gräsmatta i 4 timmar utan att någon saknade honom, började vi tröttna och vid ett flertal tillfällen har vi pratat med hundens ägare som har varit införstådda med problemet och lyssnat. Men det har gått en tid och så har hunden varit hos oss några timmar igen och till svar från grannarna: Ojdå, har han varit borta, det har jag inte märkt! I höstas var hunden lös utan ägare vid tre tillfällen under loppet av en vecka, första tillfället höll min man på att köra på hunden, andra tillfället skulle jag ut och springa med mina hundar då grannhunden kom springande och ville vara med - jag blev inte av med honom, tredje gången kom granntanten in på vår gård och letade efter hunden som smitit ( hon har många gånger gått på gården när hunden smiter till oss) och då fick jag nog och ringde kommunens miljökontor. De ringde vidare till grannen som svarade med utskällning och ilska mot oss, jag förstår henne men vad skulle vi göra? De ville inte lyssna. Därefter har de sköt sig bra och bara vid 2 tillfällen har hunden smitit till oss, lika många gånger som våra hundar smitit till dem men vid båda tillfällena ringer granntanten och påtalar och säger att hunden ena gången bitit dottern och andra gången bitit deras hund. Vi blir oroliga och undrar men så framkommer att det inte är så farligt utan handlar om nafs. Jag orkar inte längre och vill få slut på eländet. Vi har satt upp staket och håller på att ringa in hela huset, vi ska sätta upp elstaket och täta alla eventuella hål (den ena hunden är liten och smart). De har inte råd att köpa staket och vill inte ta redan på var deras tomtgräns går, allt är jobbigt. Jag känner att det blir ett "sandlådekrig" där jag inte vill vara med. Jag känner mig iakttagen och får en massa ilska som gör att jag sitter och får hjärtklappning - det är jobbigt. (Jag har tidigare haft grannar som gjort mig mycket illa och på snudd ofredande). Det känns som om granntanten bara "vill ge igen". Jag vill bo på landet, höra fåglar och njuta av tystnaden - men den finns inte hos mig längre... Ska vi behöva flytta?? Har Du någon smart lösning, jag kan tänka mig dialog och annat, är öppen och försonlig.
Mvh JHP