Jag är nåt så osannolikt som en deprimerad optimist.
Ja eller nåt. Varit deprimerad så länge jag kan minnas, har beteendemönster som jag vet gör saken värre men som jag inte vet hur jag skall ta mig ur.
Samtidigt ser jag på hela min situation med nån sorts svart humor. OK så mitt liv går åt helvete, men jag kan i alla fall garva åt det på vägen...