Det är så skönt att man inte är ensam om det här. Fick diagnosen Colon irritabel när jag var 20 och nojrna kom smygande. Periodvis har det varit jättejobbigt med toa-bajsfobin. Speciellt eftersom jag är lärare. Får ofta gå och "kopiera" ett papper eller lämna lokalen mitt under ett prov och be en kollega att ta över klassen. Friluftsdagar innebär immodium och dietmat dan innan. Nära och kära har förstått att jag har problem. Men jag skyller ofta på blåsan. Mindre pinsamt som tjej.
Drar mig för att gå på stan och till frissan men försöker så gott det går mest med några få invigda utvalda. Min man har en en ängels tålamod. Ett ikeabesök kan innebära sex toalettbesök under två h... Värst har det blivit efter att min dotter föddes för ett år sen. Mest för att det blev svårare att hålla sig efter förlosssningen. Har nu insett hur handikappad jag är. Drar mig för att gå ut med vagnen jobbiga perioder och att åka kommunalt med henne innebär en en enorm stress. Oftast går det bra, men olyckor händer och då är det inte så lätt när man är med sin bebis. Det blir alltid bättre när jag tvingar mig själv at göra saker, har kolbinda, immodium osv. men ändå. vissa dagar är superdeppiga. Det här påverkar ju nu inte bara mig utan även mitt barn. Häromdan kom jag sent till hennes läkarbesök och hon fär ofta följa på skitiga toaletter....Jag förstår verkligen hur ni andra känner er.
Något som har hjälpt mig är att:
Prata om det med några utvalda
Träna regelbundet
Äta lite, ofta och milt
Avslappningsandning och visualisering
Gradvis utsätta mig för jobbiga situationer: buss, shopping, bio
försöka att gå på toa på morgonen sen dra ut på det för att inte irritera tarmen och blåsan i onödan.
Skratta åt det
kolbindor, analproppar hos sjukgymnast och immodium
ha ett nödkit med trosor, våtservetter, toapengar, papper och påse till hands.
alltid vara ute i god tid.
ha bra saker att läsa på toa eftersom jag tillbringar mycket tid där
tänka att andra har det värre det här är ej dödligt trots allt.
pussar till alla pruttmagar därute
|