solglänta

Hej!

Är ny här.
Har varit med om sexuella övergrepp som barn.

För några år sedan gick jag i terapi för något helt annat, och då började det komma upp minnen av övergrepp.
Nu går jag i sjukgymnastik på psyk. där vi jobbar mycket med övergreppen bland annat genom samtal och att lösa upp kroppsliga spänningar.


Nu har jag i min bearbetning kommit till en fas där jag har mycket kroppsliga spänningar.
Jag har ganska mycket ångest och panikångest, hjärtklappning, det gräver i bröstkorgen, mår illa, yrsel m.m.

Har svårt att andas, kvävningskänsla - då bröstkorgen är alldeles stel och spänd. Det lättar en del då jag tar oxascand men kommer tillbaka när den slutar verka.


Jag har mycket starka spänningar i framför allt bröstkorgen och magen.
På sjukgymnastiken jobbar vi med att lösa upp spänningarna och jag får ut de svåra känslorna.
Vi pratar om och tar hand om det som kommer.

Där känner jag tryggheten från sjukgymnasten som sitter bredvid mig och hjälper mig att ta hand om det som kommer.


Nu har det börjat komma såna flashbacks även när jag är hemma.
Jag klarar inte att ta hand om det när jag är själv, vilket gör att det bara lagras mer och mer spänning i kroppen och det blir allt tyngre att andas.

Jag försöker slappna av och andas mig igenom det, andas med magen, men det resulterar bara i att jag blir ännu mer spänd.


Kroppens försvar är väldigt starka och gör allt för att försöka trycka ner det igen, vilket gör att jag börjar skaka våldsamt i bröstkorg och mage .
Det bara ökar och till slut är hela kroppen i sån spänning/kramp att den är som i en båge. Jag skakar i alla muskler och spänner mig fruktansvärt.


Det enda som brukar hjälpa då är att gå på sjukgymnastiken och få ut de här känslorna som ligger alldeles under ytan.
Då lättar det och kroppen kan slappna av - tills nästa gång.

Är det någon som känner igen?
Känner mig så väldigt ensam i detta!


Ibland känns allt totalt hopplöst och svårt och jag ångrar att jag började rota i det, men jag gör inte det ändå.
För jag vill komma igenom det här, vill bli fri.

Jag har upplevt att när jag fått utleva känslorna på sjukgymnastiken lättar dimman och jag känner jag mig så fri, så levande, lycklig och närvarande i nuet.

Det är en sån härlig känsla som jag strävar efter att komma till igen och att alltid få vara där.

/solglänta.