Hej Zuzanne!
Jag finns också här om du vill prata, du har mina telenr.
Jag pratade väldigt mycket med kvinnojouren, de lyssnade verkligen på vad man sa och man fick prata av sig, de gav också goda råd om man ville.
Detta att skriva ner vad som hänt, var det bästa råd jag någonsin fått känns det som så här i efterhand.
Det var skittufft att göra det, men jag delade upp det i små stunder åt gången och fick till slut ner det mesta på papper.
Detta har jag nu fått reda på av advokaten att det var dessa ord som jag skrivit ner så utförligt som gjorde att åklagaren bestämde sig för att gå till åtal, ja hon fick tag på andra saker också genom dessa, det känns jätteskönt. Så mitt råd till dig är att skriva så mycket du känner att du klarar och lägg det åt sidan en stund och fortsätt sedan, lämna in det till polisen som ett underlag till ev anmälan.
Detta är och kommer att vara skitjobbigt, jag vet det, men det hjälper och stå på dig och se till att folk lyssnar på dig.
Jag hade själv superångest och jag vandrade runt i lägenheten och gick från fönster till fönster sov dåligt och ingen matlust, jätterädd hela tiden och mådde jättedåligt.
Önskade verkligen att jag hade möjlighet att komma ner till dig och stötta dig, men just nu kan jag inte.
Men tänker på dig och stöttar dig på telefon och mail om och när du vill.
Kram
Cat
|