Kära flisa!
Först och främst vill jag uttrycka stor sorg över vad du varit utsatt för. Det låter rent helvetiskt!
Mellan raderna förstår jag att du har fått hantera mycket mer för din ålder än man kan begära (psykiskt sjuk mamma som aldrig brytt sig t.ex.). Men jag kan också läsa om styrka och mod! Du följer med en kompis hem till henne för att skydda henne från en pappa du vet förgripit sig på henne sexuellt, det är beundransvärt!
Jag tror att du måste börja arbeta med att känna tillit till dig själv. Det du gjorde för din vän är säkert inte ett undantag där du trotsat din rädsla (sant mod) och stått upp för någon som behövt hjälp. Ta denna vetskap om din inre styrka som hjälp att tro på dig själv. Du är en underbar människa som förtjänar ett underbart liv!
Du har blivit extremt sviken av vuxenvärlden! För mig är det inte konstigt alls att du har svårt att känna tillit. Din kompis blev i sin tur också extremt sviken av vuxenvärlden och bekräftade genom sitt livsöde att man bör förvänta sig att bli sviken. Men så måste det inte vara! Du behöver bygga upp ett nätverk av människor som inte sviker. Det kommer ta tid, men ge livslång utdelning.
Jag blir vansinnigt förbannad, frustrerad och ledsen över att ingen ville se hur du och din kompis hade det! Kompisens mamma gör mig förtvivlad. Hon "sålde" sin dotter till pappan för att själv få vara ifred. Hon måste själv vara mycket skadad.
Jag tycker att det är underbart att du inte längre vill ha din känslolåsning och jag är övertygad om att du har styrkan att ta dig vidare i livet!!
Jag slåss själv med frustration över att terapin man erbjuds via öppenvården inte är tillräcklig, men jag har bestämt mig för att ge öppenvården en sista chans. Funkar det inte tar jag lån och skaffar mig en riktigt bra terapeut.
Glöm aldrig bort att du är värd att må bra!!!
Kramar,
Anneli, mamma till två sexuellt utnyttjade barn
|