Citat:
Ursprungligen postat av Mariiqa W
Hej,
Jo, det är synd, men om hon skulle ångra sig i framtiden så finns jag fortfarande kvar och jag lämnar möjligheten öppen för er båda att kontakta mig igen.
Nu kanske jag låter hård, men din dotter måste öppna upp för att någon ska kunna hjälpa henne. Och det kan ingen tvinga henne till, utan det är någonting som hon måste bestämma sig för att göra. Innan det så kan man bara hålla henne vid liv, men hon kommer inte att må bättre.
Jag har pratat en hel del med min mamma om tiden när jag var sjuk och vi är väldigt överens om att det var från mig viljan var tvungen att komma. Sen när jag valt att bli frisk så fanns det möjligheter att hjälpa mig, men innan så stoppade jag all hjälp. Det enda jag gjorde var att utnyttja all hjälp för att kunna göra mig själv mer illa.
Jag tror att jag bara kan ge dig ett råd: Var där när/om din dotter öppnar sig för hjälp. Innan din dotter tagit det steget så tror jag inte du kan göra något annat, efterom bup redan blivit kontaktat och hon har professionell hjälp. (Men kom ihåg att det här är vad jag kan utifrån egna erfarenheter, jag är absolut ingen expert på området)
Återigen, lycka till!
|
Hej!
Jag förstår att jag inte får rusa fram med henne,allt måste få ta sin tid och hon har ju ganska nyss börjat att gå på BUP,men man är ju bara rädd att det ska hända henne någonting,sen är det ju tråkigt att hon drar sig undan oss,hon har ju tidigare inte bemött oss så här,utan varit mjuk och alla har tyckt att hon verkade så stabil och trygg i henne själv,inga tonårsrevolter,vet att hon har stora krav på sig själv att vara duktig i allt,och duktig är hon också,men hon blir själv aldrig riktigt nöjd med det hon gör..kanske har vi inte visat tillräckligt hur mycket vi älskar henne,utan tagit förgivet att hon ska fixa allt,och koncentrerat oss på hennes syskon som inte varit lika tillmötes gående,och låtit dom ta mer "plats" än henne?
Jag bara önska att hon vågar släppa in någon,så att hon får lära sig att hantera sina känslor på ett posetivt sätt,och lära sig att vara nöjd för den hon är,och inte för vad hon gör.
Tack ännu en gång för att du tar dig tid och att ditt erbjudande står kvar om hon skulle vilja prata senare.