tessan62

Hej! jag hade sån ångest i går , inte så att jag ej kunde andas, men denna orosångest som kan ta knäcken på en. Väntade in idet sista med att ringa psykakuten. Runt 21 tiden tog jag mod till mig. Jag berättade lite om vem jag var och vilken situation jag hamnat i och att jag hade social fobi. Berättade också om utbilningen jag kommit in på och att för att klara av uppropet var jag tvungen att få något ångestdämpande tillfälligt. Enligt honom ger de inte medicin utav en sån anledning. Jag vet inte, men man kanske måste säga nästa gång att man håller på att krevera, jag försökte förklara det. Självklart förstår jag att det inte är någon långsiktig lösning. Ska kontakta en psykiatriker nu i veckan. Funderar på att skicka ett brev först, så de är lite förberedda om min situation och bakgrund. Hursom helst så sov jag knappt en blund i natt , men bestämde mig för att åka dit. Det var en otrolig påfrestning och sammanfattningsvis kan man säga att jag är inte redo att gå en utbildning nu i vår, måste få behandling i form av terapi och ev medicinering. Har anmält mig till några kvällskurser och funderar på att söka något vikariejobb nånstans så man får mjukstarta lite. JAg känner mig stolt i alla fall att jag vågade åka dit i dag.