Citat:
Ursprungligen postat av mamma
Hej Mariiqa!
Jag pratade med min dotter om dig,men hon ville inte prata med någon annan,det var ju synd,men tack i alla fall..
Jag har en känsla av att hon inte tycker att någon tar henne på allvar,och förstår hur dåligt hon mår,hon skriker innombords att hjälp mig någon,ta hand om mig,men hon har ingen som gör det eller som får för henne själv..förutom kuratorn som hon känner sig trygg med och som hon inte vill "störa"
Ser att hennes "demon" tar mer och mer överhand och styr över hennes liv,samtidigt som hon nu skulle behöva någon som hjälper henne att ta fram den sunda sidan innom henne..innan allt går för långt
|
Hej,
Jo, det är synd, men om hon skulle ångra sig i framtiden så finns jag fortfarande kvar och jag lämnar möjligheten öppen för er båda att kontakta mig igen.
Nu kanske jag låter hård, men din dotter måste öppna upp för att någon ska kunna hjälpa henne. Och det kan ingen tvinga henne till, utan det är någonting som hon måste bestämma sig för att göra. Innan det så kan man bara hålla henne vid liv, men hon kommer inte att må bättre.
Jag har pratat en hel del med min mamma om tiden när jag var sjuk och vi är väldigt överens om att det var från mig viljan var tvungen att komma. Sen när jag valt att bli frisk så fanns det möjligheter att hjälpa mig, men innan så stoppade jag all hjälp. Det enda jag gjorde var att utnyttja all hjälp för att kunna göra mig själv mer illa.
Jag tror att jag bara kan ge dig ett råd: Var där när/om din dotter öppnar sig för hjälp. Innan din dotter tagit det steget så tror jag inte du kan göra något annat, efterom bup redan blivit kontaktat och hon har professionell hjälp. (Men kom ihåg att det här är vad jag kan utifrån egna erfarenheter, jag är absolut ingen expert på området)
Återigen, lycka till!