Det är klockrent!Och jag känner hur lessen och lättad jag blir.Jag har en son,som nu är 18 år,och han har fått dignosen ADD för ca 4 år sen.Men jag har tyckt att det inte har stämt in riktigt,,,under hans barndomsår 1-6 år,var han en riktig virvelvind (adhdsymtom) som här beskrivs)man fick låsa in sej med honom om man var säker på att inget skulle hända,han var en riktig linslus och riktigt strålade på foton,när han var i den åldern.Sen i ungefär årsklass två,började problemen,i samband att hans fröken slutade som han tyckte så mycket om.Han fick svårt att samspela med de andra barnen,såg inte sin egen del i vad som hände,ville ta självmord,mm,vi började gå hos kuratorn på skolan, i 5:an gick han med 3 andra elever hos en lärare och i 6:an fungerade inte ens det,han fick ensam undervisning.Den värsta händelsen under det året var när han vässade en pinne som ettspjut och fösökte hugga en annan kille vid ett bråk,en av många händelser.Han utvecklade ett kvinnohat,(som jg inte vet vad det kommer ifrån)han killar sina systrar horor,och även lärarinnan han hade.Högstadiet var ibörjan en marddröm,med hot om självmord och att totalt struntade i skolan,han gick på en skola med likasinnade som honom.Det var ungefär här vi fick hans dignos ADD,han gick ut 9:an med mycket bra betyg,han är ju duktig på det han vill,Han började på en ITgymnasieklass,allt började bra men sen hände ngt,nån sa väl nåt som inte passade,och nu har han varit hemma snart ett år.Vart ska Jag vända mej?Ibland känner jag mej som att jag totalt misslyckat med ALLT.
|