Citat:
Ursprungligen postat av trasdocka
Jag har fått flera olika diagnoser under åren och känner mig minst sagt förvirrad över dem, känner att jag inte riktigt kan lita på något av dem. :S
Vad har jag för fel egentligen?
Hur som helst, de största symptom punkterna är, Trötthet, är trött jämt och ständigt, Svårt att koncentrera mig och tycker jag är vimsig och borta, vilket ju då kan bero på tröttheten.
Jag har svårt att möta andras blickar, tänker ofta på hur jag ser ut, hittar en massa fel på mig själv,så som att min näsa är för stor, jag har för runda kinder och hela jag är för fet. gömmer mig under huvan när jag är ute bland folk.
Har svårt att kommunicera med andra,då jag tycker att jag låter knäpp helt enkelt.
Sårbar. Så fort det är något litet,tar jag åt mig av det. Bryter ihop av minsta lilla.
Svartsjuk, inbillar mig alltid det värsta.
Dödsångest, livrädd för att dö, men samtidit vill jag inte leva. :S
Någon som känner igen sig?
|
Jag känner igen mig på tröttheten, koncentrationen och att möta andras blickar.
De senaste månaderna ha jag vart så trött på allt, att jag till och med har somnat på lektionerna när jag suttit upp och slått huvudet i bänken. Jag har svårt att somna och stressad varje dag vilket jag tror leder till att jag får svårare att koncentrera mig.
Jag ha alltid haft koncentrationssvårigheter men dom ha blivit sämre med tiden.
Det där med att möta andras blickar klarar jag inte av, kan inte ens se min mamma eller pappa i ögonen. Jag pallar inte trycket, att kolla i någons ögon som kollar en tillbaka är nog det värsta jag kan uppleva.. Man få en sån otäck känsla.
__________________
Att inte vara någon annan än dig själv i en värld som dag och natt gör sitt bästa för att förvandla dig till alla andra, innebär att utkämpa den svåraste strid som en människa kan utkämpa, och aldrig sluta slåss.