Jag blev utsatt för sexuella övergrepp mestadels från jag var 4-11 år. Det har nog påverkat på många olika sätt. När jag var liten försökte jag låtsas att allt var bra, men när jag var 10 orkade jag inte längre och började må mycket dåligt. Ja sluta med alla fritidsaktiviteter o ville inte va med mina kompisar. Jag mådde nästan alltid illa och hade ont i huvudet och ibland blev jag alldeles vit i ansiktet i höll på att svimma. Min klassföreståndare skickade mej till doktorn, ja var ofta på sjukhuset o tog en massa prover, men alla värden var normala. Men pga de starka symptomen misstänkte de tom att jag hade en hjärntumör. Ja fick göra skallröntgen när jag var 11, men jag var tom i bollen.
När de inte hittade några fysiska fel måste de ju förstått att nåt annat var på tok, kan man tycka. Men jag var inte så pratbar heller.
Så det lämnades därhän. När ja var 13 blev jag typ apatisk, hade nästan ingen tidsuppfattning och sånt, känslolös, inga hungerkänslor, känner att man fryser o sånt, ingen aptit. Gick ner i vikt. Hade bytt skola på högstadiet så det tog en termin innan nya fröken såg att jag mådde dåligt. Men sen skicka hon mej till BUP.
Vi gick till ett familjesamtal. Kuratorn undrade om det var något som tryckte mej, något jag ville berätta.
Det var min pappa som utnyttjade mej, han satt mitt emot.
Jag tittade ut genom fönstret. Sen gick vi hem.
Nu orkar ja inte skriva mer
Senast redigerad av Rullgardina den 2008-01-13 klockan 04:04.
|