Aspergers syndrom
Aspergers syndrom liknar autism. Det är framför allt inom två områden som funktionshindret innebär svårigheter: socialt samspel och begränsade beteenden, aktiviteter och intressen. För att man ska ställa diagnosen Aspergers syndrom, måste svårigheterna medföra allvarliga problem i vardagen.
Det som vi idag kallar Aspergers syndrom beskrevs första gången i den vetenskapliga litteraturen på 1920-talet och därefter mer ingående av Hans Asperger 1944. Men det var inte förrän 1981 när forskaren Lorna Wing tog upp Hans Aspergers tankegångar som begreppet Aspergers syndrom etablerades. Ända sedan dess har en debatt pågått huruvida Aspergers syndrom och autism (autistiskt syndrom) är olika eller överlappande funktionshinder. Först på 1990-talet kom den första internationellt accepterade definitionen på Aspergers syndrom.
Diagnosmanualer beskriver kriterier
För att ta reda på om en person har Aspergers syndrom, bedömer man personens beteenden och svårigheter. Det är en läkare, en psykolog eller ett team där flera yrken finns representerade, som ställer diagnosen, och ofta är även andra involverade, till exempel en psykolog. För att få diagnosen Aspergers syndrom ska personen uppfylla vissa kriterier, så kallade diagnoskriterier. Det finns inget speciellt test som säkert kan visa om en person har Aspergers syndrom eller inte.
Kriterierna är samlade i diagnosmanualer och där beskrivs vilka beteenden eller svårigheter personen ska ha för att diagnosen ska ställas. Där beskrivs även vilka svårigheter eller avvikelser personen inte ska ha för att diagnosen ska ställas. I Sverige används både den amerikanska diagnosmanualen DSM-IV-TR och Världshälsoorganisationens (WHO) manual ICD-10.
Huvudkriterier för Aspergers syndrom
Enligt DSM-IV-TR används två huvudsakliga kriterier för att diagnostisera Aspergers syndrom:
- Allvarlig begränsning i förmågan till ömsesidigt socialt samspel.
- Begränsade, repetitiva och stereotypa beteendemönster, intressen och aktiviteter.
Inom varje kriterium finns olika symtom som konkretiserar svårigheten eller beteendet. Läs mer om symtomen i artiklarna här till vänster.
För att diagnosen Aspergers syndrom ska kunna ställas, måste båda dessa huvudkriterier vara uppfyllda. Dock kan olika personer ha olika symtom och olika antal symtom. Även för två personer som har samma symtom, kan symtomen se olika ut och variera i intensitet.
Ett annat krav för att diagnosen Aspergers syndrom är att personen ska ha en begåvning inom den så kallade normalvariationen, vilket innebär att det inte får finnas någon generell utvecklingstörning. Personen ska inte heller ha någon generell försening av den tidiga allmänna språkutvecklingen. Ett ytterligare krav i diagnoskriterierna är att symptomen orsakar betydande problem i vardagslivet.
Tydliga symtom kan dröja
Aspergers syndrom är med största sannolikhet medfött eller uppstår i början av livet som en följd av skador eller genetiska faktorer som gör att vissa delar i hjärnan fungerar på ett lite annorlunda sätt. Men många gånger dröjer det innan symtomen märks tydligt för omgivningen, kanske ända upp till fyraårsåldern eller ännu längre. Dessförinnan kan symtomen vara diffusa eller mer likna symtomen vid till exempel ADHD. Många forskare menar att det är först i skolåldern som man kan ställa en säker diagnos.
I artiklarna här till vänster presenteras de olika symtomen inom diagnoskriterierna närmare samt andra vanliga svårigheter.