Hej Jonas,
Är det verkligen tänkt att man skall behandla varje enskild kränkningssituation? Det handlar om runt 10 år av dagliga kränkningar, det blir många situationer. Det tar liksom i mot att sätta sig ner och börja tänka på det som varit så i detalj. (Vanligtvis så har jag alltid tänkt "det som har varit när jag bodde hemma har varit, det är ingenting jag kan ändra på, men nu(jag flyttade hem ifrån när jag var femton)bestämmer jag själv, vilka relationer jag lever i, hur jag skall agera och hur jag skall vara som person etc". Tyvärr fungerar det inte som stopp för alla känslor längre utan jag är otroligt ledsen, ångest och har nästan ingen livslust utan får tvinga mig till det mesta.)
Mvh
|