du....
Jag förstår din rädlsa, jag har varit i likande situation, att jag absolut inte vågar träffa nån på riktigt som kan hjälpa mig eller prata i telefon med någon.
Men jag vet nu efter mycket kämpande att det är värt att ta steget att våga. men jag vet att det kan vara en långväg dit. men försök jobba på det.
det du har varit med om är fruktansvärt. och det är inte sunt att gå och bära på det själv, du behöver någon att dela dina tankar och känslor med.
jag för står att du mår riktigt dåligt
för du har råkat jävligt illa ut
det är inte ditt fel. jag kan inte göra så mycket för att hjälpa dig. men jag kommer tänka på dig, och du får gärna höra av dig. jag har liknande erfarenheter av livet som du, tror jag
KRAM
|