catharina

Har varit gift i 30 år, är i femtio års åldern, min man hararbetat och arbetat 90-100 timmar/vecka. Dumt nog har jag ställt upp på markservice, fixat och ordnat hemma, och med barnen.

När hans firma börja gå dåligt, börja han fundera på sitt liv, och för några månader sen stack han. sen dess är jag förkrossad. Trodde att nu när han inte hadde sånt ansvar längre, så skulle han hinna bry sig om mig.men inte nu vill han ha kuul, gå på krogen, träffa roliga människor.

DUMT,DUMT, DUMT Känner mig som en sopa han kastat iväg. visst jag var inte alltid sa snäll. blev tyst med åren , eftersom orden inte räckte till , han brydde sig inte om hur jag mådde.

Kan inte sluta hoppas, älskar honom ändå,har haft kul på resor, älskar att dansa med honom, han är ducktig i det mesta och en stor trygghet. att vara ensamstående mamma var aldrig min tanke. vad görjag? är det bara att acceptera, känner mig slut!