Jobbigt
Hej vill skriva lite om mitt liv är inte så bra på att formulera mig så det får bli som det blir.
Är 37 år uppvuxen med en far som hade ett väldigt humör och ofta blev rasande slog mig aldrig men skällde väldigt högt så jag var jätterädd för honom annars så bryr han sig extremt mycket om mig för mycket tycker jag ofta.Sen när jag började skolan så blev jag mobbad från 3an eller 4an upptill slutet av skolan både fysisk och psykisk mobbning vågade aldrig säga emot eftersom jag trodde att jag var svagast och sämst.
Sen när jag var mellan 10-12 år blev jag utnyttjad eller övertalad av min 3 år äldre kusin var inte så farligt tyckte jag då och lyckades faktiskt säga till honom att sluta efter några gånger.Träffade aldrig någon tjej i skolan eftersom jag var extremt blyg och var livrädd för att dom skulle säga nej eller skratta åt mig.Är inte riktigt lika blyg nu längre men har aldrig haft sex med någon tjej.Efter skolan hadde jag några hyfsat bra år tills jag blev 25-27år.Då började jag få tvångstankar och ångest om cancer träffade en psykiatriker som jag fick seroxat av blev lite bättre av den efter ca 10 år började canceroron försvinna men då gick det över till att handla om mitt utseende och så fort någon log eller skrattade åt mig så trodde jag tror fortfarande ofta att dom log skrattade för att jag såg konstig ful eller dum ut,men sen dom sista 2åren så har det gått över till att handla om fattiga barn vuxna och biståndet så nu blandar jag in allt jag gör handlar varor och jobbar i hur mycket skatt mest moms som går till biståndet och räknar framåt tillbaka i huvudet hur det jag och andra gör påverkar biståndet.Klarar nästan inte jobbet eftersom jag hela tiden måste kolla att inget blir fel eller går sönder för då skulle det ju bli mindre pengar till biståndet eftersom företaget lägger ju moms på allt dom säljer inveklat huh.Tycker också att minn medecin inte hjälper alls lika mycket längre har provat andra men dom har inte hjälpt har nästan inget hopp kvar,har funderat på att ta livet av mig för jag orkar inte längre måste få frid.
|