Pepper

Självförtroende. Något underbart för den som har det, något hemskt för den som inte har det. Men, det går att träna upp det - jag är ett levande exempel på det.

Lite bakgrund: Jag var mobbingoffer under hela grundskoletiden och hade av olika skäl svårt att få kompisar under gymnasietiden - huvudsakligen för att klassen var sammansatt av folk från olika glesbygdsorter. Jag gick alltså i princip helt utan kompisar under hela min skoltid, var blyg och vågade inte ta kontakt med tjejer. En dag för ett antal år sen så kom jag att ta mig en allvarlig funderare på hur det kom sig att jag inte lyssnades på, varför folk behandlade mig som en dörrmatta och varför jag hade så svårt att hävda min åsikt. Jag kom fram till att det i mycket bottnade i mitt bristande självförtroende. Jag är absolut inget proffs, men det här är vad jag kom fram till bland annat utan speciell ordning:

Blicken. Håll huvudet rakt och titta så långt fram som möjligt - så fort ögonen rör sig ner mot marken så följer självförtroendet med. Det här tänker jag fortfarande på - börjar blicken flacka - upp med huvudet.

Kroppsspråket. Tänk på hur du går, står och vad du visar med kroppen. Gömmer man ett skratt bakom handen, sluta med det. Försök använda lite yvigare gester. Brukar du hålla pärmar, papper eller liknande över bröstet (väldigt vanligt bland tonårstjejer) sluta med det - det är en skyddsgest som jag tror håller tillbaka självförtroendet.

Rösten och språket. Tala högre och tydligare, men utan att bli gapig. Kvinnor har en naturlig brist här, eftersom deras röster av rent anatomiska skäl är svagare - kvinnor tror jag har stor nytta av talträning.

Apa efter. Finns det någon i bekantskapskretsen som har stort självförtroende, så härma den personen och hans/hennes sätt att prata och röra sig.

Plats. Våga breda ut dig. I en bred trappa, gå inte längs med sidan - gå i mitten. Detsamma gäller trottoarer, gångvägar, rubbet.

Våga samtala med främlingar. Det behöver inte vara långa eller kontaktsökande. Göm din egen klocka, fråga farbrorn i busskön vad klockan är och då han svarat kommentera vad snygg klocka det är eller fråga var den är ifrån. Är den schweizisk? Nämn att du åkt skidor där, att du har släkt i Bern eller något liknande.
Det handlar alltså inte om något kontaktsökande på krogvis - lite utbyte om väder och vind eller en fråga om riktningen till tågstationen kan göra susen. Även om personen inte verkar speciellt pratsam så stå för pratet själv - det kan öppna de flesta.

Ta konflikter. Är pastan kall på restaurangen - klaga. Tränger sig nån före i kön - klaga.

Tänk positivare. Till att börja med, tänk tanken att du ska förbättra självförtroendet, och håll fast vid den. Av naturliga skäl då man har dåligt självförtroende tacklas tanken av "jag kommer aldrig lyckas förbättra mitt självförtroende". Så fort det kommer upp, gör en medveten kraftansträngning att ta bort det negativa. Det gäller för varenda negativ tanke i övrigt också.

Fokusera på dina goda sidor och utveckla dom. Det finns ingen människa som inte har någon god sida - det gäller bara att hitta dom. Det kan vara en speciell talang eller egenskap. Då egenskapen hittats, försök utveckla den så mycket som möjligt - försök bli bra på det. Gillar man musik och kan spela gitarr hjälpligt, ta gitarrlektioner; gillar man barn och har god hand med sådana - sök ett yrke som har med barn att göra. Och så vidare.

Acceptera brister. Det finns människor som inte kan ta en ren ton på gitarr, absolut inte kan lära sig matematik B eller hur man steker pannkaka. Kan du inte, lär dig leva med det och om livsmålen inkluderar denna egenskap som du inte kan göra något åt, gör upp en ny plan där bristen inte blir så kännbar.

Ta det lugnt. Att förbättra sitt självförtroende tar tid, och rätt tidpunkt bör också infinna sig. Går man i skolan eller arbetar så tar det ofta så stor kraft i anspråk att inte så mycket annat kan göras. Vänta till sommarlov eller semester och gör lite i taget.

Det här var det jag lärde mig under min ganska långa vandring mot ett bättre självförtroende. Det kanske inte fungerar på alla och en del kanske måste ha andra metoder, men om det finns något som verkligen har betydelse så är det den mentala bilden. Bort med de negativa tankarna. Det är tungt, det är svårt och det kan ibland kännas hopplöst, men tro mig, det hjälper.