Engelin

Det här ser fruktansvärt grötigt ut, men det krånglar så blankstegen försvinner när jag sparar. Hoppas att ni kan läsa ändå. 1. Psykodynamisk individualterapi (hittills 3 1/2 år), systemisk familjeterapi (hittills 1 1/2 år), miljöterapi (sammanlagt ca 3 månader). 2. Psykodynamisk individualterapi: Jag träffar en psykolog normalt sett 2 gånger i veckan, men det varierar efter behov och har sett lite olika ut under åren. Vi har också mail- och telefonkontakt mellan träffarna. I den terapin får jag bearbeta trauman från min barndom, prata om nusituationen och prata om allt annat som händer i och utanför mig. Systemisk familjeterapi: Vad det gäller ordet "systemisk" så har jag ingen aning om vad det innebär och märkte ingen skillnad efter att de skrev in det framför "familjeterapi". I början var vi på en specialenhet där vi samtalade och gjorde övningar, hela familjen eller delar av den, med fokus på kommunikation. Det fungerade inte alls och efter att de gett upp tog en läkare över. Upplägget nu är att vi träffas en gång i veckan och pratar om vad vi behöver prata om. Miljöterapi: Jag har varit inlagd på en sluten avdelning i perioder där de använder miljöterapi. Det är så enkelt att miljön är terapeutisk. Man har ett strukturerat dagschema och gör olika aktiviteter med hjälp av personalen. 3. Psykodynamisk individualterapi: Jag har framför allt lärt känna mig själv på ett mycket djupare plan. Nu kan jag hantera ångest på ett bättre sätt och förstå varför den uppstår. Sår har börjat läkna och bli ärr, även om det är en bit kvar. Jag har fått sätta ord på saker jag trodde var onämnbara och krossa mina föreställningar. I relationen till min terapeut har jag också fått öva mig på tillit och att visa fram mig själv. Systemisk familjeterapi: Hittills tycker jag inte att jag har lärt mig så mycket mer än att det finns människor inom psykiatrin som är helt inkompetenta. Läkaren som just tagit över är dock väldigt duktig och jag tror att jag kommer lära mig mycket och att det kan hjälpa vår familj. Miljöterapi: Den här terapin är mer stödjande än behandlande, åtminstone var det syftet för min del. Det handlade om att få en bra struktur i en trygg miljö där jag kunde vila ut, men samtidigt arbeta med mig själv på ett intensivt sätt. 4. Individualterapin har hjälpt och hjälper mig enormt mycket. Jag har haft turen att träffa en underbar terapeut som ser mig och kämpar både för och med mig. Utan henne hade jag inte levt idag. Tack vare individualterapin har jag kunnat utvecklas och växa som människa.Familjeterapin har som sagt däremot inte hjälpt någonting, men det är nog ändring på det nu.Miljöterapin och där med vistelserna på avdelningen har varit enormt viktiga för mig och även de många gånger räddat mitt liv.