Hej igen!
Läste de andra trådarna du startat, och inser att du gör en liknande resa som jag gjort. Din tidigare man raderade allt som du var, och nu är du på väg tillbaka.
Vet du vad, en dag fick jag också bara nog. Jag insåg att jag var riktigt illa ute, och bara gick ut. Fick skyddat boende och hjälp. Precis som du spolierade jag också min ekonomi. Det finns ingen ork över till något ju..
Jag tog hjälp från allt och alla. Bekände för en väninna hur höga trösklarna var till att fixa papper och räkningar, så jag ringde henne när det krisade ihop. Det räckte att hon bara var där som stöd, när jag skulle ta tag i den biten. Jag var nämligen livrädd att pengarna inte skulle räcka, vilket gjorde att jag förskjöt (stavas det så) hela problemet och blundade istället.
Jag vet inte hur det är med dig, men för mig var det bara att svälja stoltheten och erkänna hur illa jag mådde.
Din situation är skitjobbig, jag vet det, men jag vet också att du kommer att gå som en stolt kvinna när du klarat ut hela situationen.
Och du, skit i vad alla andra säger, grannar och så. Sätt näsan i vädret, för du vet sanningen, och det räcker. Du är supermodig och duktig som klarat att ta dig ur din tuffa situation.
Stå på dig.
Kramar Attleva
|