Citat:
Ursprungligen postat av s2a
Jag har de senaste 2 månaderna börjat att jobba på min social fobi.
Till en början pratade jag om det med en psykolog. Sen tog jag tag i saker och ringde upp folk lite oftare än vad jag annars brukar göra. Jag har slutat att lyssna på musik när jag går genom stan eller andra ställen där det är mycke folk. Jag följer med min sambo ut och äter. Kan låta som om jag gör underverk och verkar ha blivit av med min fobi. Men saken är den att efter varje gång jag har manat på mig sådanna saker så mår jag dåligt efteråt. Mår illa ibland och får ont i magen. Tankarna som "de skarttar åt mig" "de tallar skit om mig" "tänk om någon frågar något jag inte kan svara på" "vad har jag gjort dem som tittar så argt på mig" "va många de är" "kan jag ta mig för bi dem utan att krocka" "Kan jag passera här utan att möta någon som vill prata med mig" o.s.v dycker direkt upp i huvudet och jag kan inte släppa det.
Varför blir det så? Varför mår jag dåligt av att göra framsteg?
|
Kan det inte vara för att förändringar är jobbiga även om det i längden leder till positivt resultat?
Man vet vem man varit, men inte hur man kommer att förändras.