Citat:
Ursprungligen postat av s2a
Jag har de senaste 2 månaderna börjat att jobba på min social fobi.
Till en början pratade jag om det med en psykolog. Sen tog jag tag i saker och ringde upp folk lite oftare än vad jag annars brukar göra. Jag har slutat att lyssna på musik när jag går genom stan eller andra ställen där det är mycke folk. Jag följer med min sambo ut och äter. Kan låta som om jag gör underverk och verkar ha blivit av med min fobi. Men saken är den att efter varje gång jag har manat på mig sådanna saker så mår jag dåligt efteråt. Mår illa ibland och får ont i magen. Tankarna som "de skarttar åt mig" "de tallar skit om mig" "tänk om någon frågar något jag inte kan svara på" "vad har jag gjort dem som tittar så argt på mig" "va många de är" "kan jag ta mig för bi dem utan att krocka" "Kan jag passera här utan att möta någon som vill prata med mig" o.s.v dycker direkt upp i huvudet och jag kan inte släppa det.
Varför blir det så? Varför mår jag dåligt av att göra framsteg?
|
Kom ihåg att det inte är framstegen som gör att du mår dåligt, det är exponeringen. Man undviker det man har fobi för av en anledning, situationen framkallar obehag i form av tankar känslor, ont i magen, ångest osv. Detta obehag kan sitta i en längre stund. Det kanske känns som att delar av obehaget uppstår efteråt men det är bara för att du är så upptagen av ångesten i själva situationen att du inte märker det andra. Sedan märker jag själv att överanalyserande är vanligt vid social fobi. Även när du inte utsätter dig kroppsligt för situationen går du igenom den mentalt och filtrerar fram en skev syn på händelsen. Även detta framkallar obehag.
Kom ihåg att du aldrig kan gissa vad någon annan tänker, försök alltid bara vaska fram rena fakta ur händelsen, inte några värderingar.
Riktigt modigt av dig att börja utsätta dig för din sociala fobi, när du kommit så långt att du är ute bland folk är det klart att du kommer få resultat om du bara är ihärdig och inte dömer dig själv för hårt.