Äntligen så kan jag äta bland folk. i alla fall i skolan, om jag sitter med ryggen vänd mot alla som jag inte känner. men först kunde jag inte även det. vet inte varför allt börjar ordnas upp för mig. jag är inte lika nedstämd som förr, fast kan fortfarande vara jättedeprimerad vissa dagar. men är ofta jätteglad när jag är i skolan, vilket jag aldrig förr har varit. så mitt liv börjar bli mer och mer positivt. fast tvångstankarna finns kvar... hoppas jag blir av med dem också någon gång. och min blyghet!
__________________
I want to walk into the wild
|