Citat:
Ursprungligen postat av s2a
Jag har de senaste 2 månaderna börjat att jobba på min social fobi.
Till en början pratade jag om det med en psykolog. Sen tog jag tag i saker och ringde upp folk lite oftare än vad jag annars brukar göra. Jag har slutat att lyssna på musik när jag går genom stan eller andra ställen där det är mycke folk. Jag följer med min sambo ut och äter. Kan låta som om jag gör underverk och verkar ha blivit av med min fobi. Men saken är den att efter varje gång jag har manat på mig sådanna saker så mår jag dåligt efteråt. Mår illa ibland och får ont i magen. Tankarna som "de skarttar åt mig" "de tallar skit om mig" "tänk om någon frågar något jag inte kan svara på" "vad har jag gjort dem som tittar så argt på mig" "va många de är" "kan jag ta mig för bi dem utan att krocka" "Kan jag passera här utan att möta någon som vill prata med mig" o.s.v dycker direkt upp i huvudet och jag kan inte släppa det.
Varför blir det så? Varför mår jag dåligt av att göra framsteg?
|
Något som din psykolog säkert redan förklarat för dig, är att andra människor inte tänker mycket alls på dig, eller andra de möter hastigt. De BEDÖMER dig inte alls, eftersom de inte behöver bedöma dig.
Det är jättebra att du kör exponeringsträning! Oftast är det jobbigt att göra framsteg, eftersom det innebär att det kräver mer av en själv. Att isolera sig är trots allt ett försvar som ger trygghet. När den tryggheten bryts av din exponeringsträning (att du gör saker du tycker är jobbigt) så är det en "naturlig" reaktion att det blir jobbigt efteråt, på grund av tryggheten försvinner och du måste anpassa dig till de förändringar som sker.
Har du någon att prata med om dessa känslor som dyker upp? Annars är det nog det bästa sättet att bearbeta dessa känslor på: att prata med någon (helst professionell) om dina känslor, och kanske också försöka reda ut bakomliggande orsaker till din sociala fobi. Problematiken kring social fobi (eller panikångest) är oftast mer komplicerad än att man enbart är rädd för andra människor.
Jättebra att du kämpar på och tränar!
Mvh Mikael