Hej, jag har gjort en sån lista om vad jag vill ha för egenskaper hos min pojkvän. Jag är tydligen ganska krävande för jag kom upp i 45 punkter. Min nuvarande stämmer in på 41 så det måste ju va bra. Jag har inte skrivit något avskedsbrev men han (mitt ex) kontaktade mig för ett tag sen.
Vi pratade i telefon. Vi pratade nästan bara om väldigt neutrala grejer som att vi båda två hade köppt ny telefon förra veckan och vi pratade lite om hans systers hundar och så. Trotts att vi aldrig nämde nånting om vårt förhållande eller så så blev jag illamående, skakig och helt rödflammig över hela kroppen. Det tog nog en halvtimme efter att vi lagt på för det att började släppa. Jag pratade hela tiden med min kille och han höll om och tröstade mig, men när allt hade gått över kändes det jätte skönt. Det kändes som att jag hade övertaget på nått sätt. Han hade varken lägenhet, jobb eller flickvän. Jag har sambo i en fin lägenhet centralt i Malmö, ett bra jobb som jag trivs med. Även om han inte sa det rakt ut så va där nån lite ynklig underton hos honom. Jag var väldigt stolt över att jag klarade att prata med honom utan att börja störtgråta.
Jag har tänkt på en sak till som rör det här med mitt ex. Varken jag eller min nuvarande kille har haft speciellt hård sex innan, vi har bunit och blivit bundna men aldrig gjort nånting hårdare än så. Men redan väldigt tidigt, redan innan jag lyckades sticka från mitt ex hade vi sex några gånger och det var hårdare än både jag och han haft tidigare. Jag har alltid kännt mig väldigt trygg med min kille och han var den första jag berättade om att jag blev misshandlad för. Kanske var det därför jag vågar lämna ut mig själv mer till honom eller så är det på något sätt en berabetning av allt som hänt. Jag har för mig att jag läst någon stanns om nått sorts återupprepningstvång, att om man t.ex. blivit slagen som liten och inte bearbetat det helt letade man sig till våldsamma killar för att hjärnan inta var färdig med det som hänt.
Min pojkvän är väldigt snäll mot mig, hjälper mig med allt jag ber om, kramas och gosar mycket med mig och uppför sig aldrig våldsam mot mig men vårt sexliv är helt annorlunda. Han håller fast mig, slår mig (öppenhand, men hårt mot ansiktet, typ örfilar), kallar mig grejer som hora, hotar mig med kniv o.s.v. Men jag har altid möjlighet att avbryta det och han brukar fråga hur de e med mig om han tycker jag ser för rädd ut. Både när jag tänker på det och skriver om det känns det knäppt att tycka om det men det gör jag. Kan det bero på någonsorts återupprepningstvång? Är det något jag ska sluta med för att komma vidare eller är det något som kan hjälpa mig? Jag mår inte dåligt av det vad jag vet och jag litar helt på min kille.
|