ja... vad ska man säga... otrohet hatar jag, tanken har slagit mig då jag inte haft sex på länge. men nej, vill inte göra det. det löser inget. Dålig självkänsla, ja! den kommer inifrån och ingen man/kvinna kan få mig att känna mig vacker och lycklig, det kan bara jag göra. man är ansvarig för sina egna känslor. Men..inte alltid lätt..
upprepa mönster..ja hahhaha min mamma var alkoholist och jag har haft en jätte jobbig uppväxt. Hon är död i dag. Min pappa träffade jag först efter. Han är fortfarande frånvarnade i bland men älskar mig. vad gör jag? jo jag träffar en kille som har inte pratar om känslor och inte kan visa känslor, som inte ens har sagt att han älskar mig efter ett år. Varför? ja...hans pappa var frånvarande när han var liten, alkoholist. Hans mamma fanns där mycket vad jag förstår men i dag så spottar hon inte i glaset. han har haft förhållanden förut där tjejerna sagt att han är känslokall och lämnat honom, eller så har han gjort det. han säger att han inte har brytt sig så mycket för han har inte varit så kär. Men mig vill han inte förlora säger han. Häromdagen så höll det på att ta slut. Det började ordenligt för några veckor sedan där jag sa till honom att jag inte var lycklig längre, gick omkring och var låg, fått jätte dålig självkänsla och att jag inte orkar ha det såhär.. vad händer?! från att knappt ha svarat eller visat någon känsla så säger HAN att han inte orkar med dessa diskussioner hela tiden, att han inte vill gå och och prata och att han ev inte kan ändra sig. "tänk i fall det är såhär jag är?" han ville tänka i fred på hur han ville göra. Jag blev helt mållös! grät och grät, han visade inget.. tillslut sov jag kvar ändå. Dagen efter var han glad och sa att han tyckte att vi skulle köra på. Att det han kännt i går hade gått över. Jag känner mig helt paff! Jag försöker att vara som vanligt, lite reserverad dock. Två dagar senare så tog han initativet till sex och tog kärleksfullt på mig efteråt hela kvällen. Känner mig som ett stort frågetecken och vågar inte känna. Jag har slagit av mina känslor för honom ganska mycket, vågar inte känna då jag är så jävla rädd för att bli bortstött.
Det hope skriver om humör osv. Min kille visar aldrig någon annan känsla än att vara glad eller trött...det är också jobbigt.
Jag vill veta mer om detta "problem", det finns nog hos både män och kvinnor. Jag vill också höra "experternas" svar...
Min kille har aldrig bott med någon och tycker det är för tidigt för att flytta i hop...han tycker det är jobbigt i bland när jag tar upp det... jag tror inte att det är skälet, att det är för tidigt..han är rädd. Jag är 32 och vill dela mitt liv med någon, ha barn... man undrar ju..ska man stanna? tror inte gräset är grönare på andra sidan. Jag har ju starka känslor för honom, detta beteende får mig dock att vackla...
|