kelda

Här är en till!!! jag har en man sedan lång tid som jag märkte från början att det var något som inte stämde........men som kvinna tänkte jag, det här går över!!!! Icke!! han tar/tog nästan aldrig intiativ!!! Det sexuella var bra........men så sällan och nu sedan tre år ingenting......jag upplever honom till och med som motbjudande, men jag vet att det betyder att jag kännt mig avvisad,icke-sedd och detta svek!!! har gjort mig till en kvinna som tagit steget fullt ut!!!! döm mig dock icke: jag har en älskare och´vi har kommit varandra så nära att det börjar bli allvar......puh!! då blir jag rädd, för det nära, kanske svek, när det nu är så bra!!! kan jag ju bli lämnad av bägge!!!

Till saken hör att jag verkligen försökt genom åren........men nu är det kört!!! jag kommer säkerligen skilja mig.......

Jag är en väldigt nära-person, dock icke krävande men finns det så starka olikheter mellan en så blir det problem, ja det är ju bäddat för det!!!

Visst är detta ni skrivit svårt och jag känner mig som en bov!

I min terapi älter jag detta tills jag blir som en trasa.......energilös!!

Men va skönt att vi inte är alldeles ensamma om detta!! men det känns som att ha blivit lämnad känslomässigt!!! och det blev jag av min mor vid tre års ålder!!! ja, allt går igen!

kram / kelda