HLsara

Taget ur min dagbok... Finns inget specifikt datum!

Fick en ångestattack igen! Trodde det var slut på dem. Jag vill inte detta. Jag vill ju må bra och leva i lungn och ro. Det värsta var att jag var hemma hos Tom(ex-pojkvän). Jag smög in på toaletten när jag trodde han sov och försökte trycka ner det men det gick inte. Jag fick panik och släppte bara taget och all ilska och sorg bara rann ur mig. Jag lipa och lipa och visste inte vad jag skulle göra. Tom(ex-pojkvän) kom in och höll om mig, hjälpte mig till sängen. Han var orolig, det märkte jag. Han fråga mig varför jag var ledsen och jag kunde inte svara honom. Jag visste ju varför jag fick ångest attacken. Just då ville jag skära sönder handlederna och bara kolla på blodet som strömma ut ur de öppna såren. Men jag är för feg, jag vågar inte. Jag vill inte att han ska veta men jag måste berätta för honom, förr eller senare. Att jag blev sexuellt utnjutjad när jag var 6 och att det höll på tills jag var 12. Att det var samma man som våldtog mig, min bästa kompis pappa. Jag vill inte leva så här. Så fort jag sluter ögonen så ser jag bilder, bilder jag trodde jag glömnt. När han tar på mig och stoppar sina fingrar i mig. Jag ser dem som om jag inte är mig själv, som om jag bara är åskådare. Men ändå kan jag känna hur han tar på min nakna kropp och jag kan fortfarande känna smaken efter hans satts på min tunga. Jag vet fortfarande hur jag kännde när han tvinga mig att suga av han första gången och jag vet fortfarande hur det kändes när han tog mig med våld och han tog min mödom. Att jag kände mig lättad när han flytta från vänersborg är kanske inte så konstigt men det höll inte i så länge. Han ringde och hota mig. Han sa att om inte du kommer och hälsar på oss så kommer jag göra dina föräldrar och syskon illa. Det är inte konstigt att jag mår som jag gör. Men det verkar inte som något jag gör kan få det att bli bättre. Jag pratar med en kurator på ungdomsmottagningen men vi har inte kommit så långt än. Vi har bara tagit lite utav det ytliga och kommer troligtvis att fortsätta vara så tills jag känner henne och litar på henne. Men om jag inte klarar av att berätta för Tom(ex-pojkvän) eller Sara(bästa vän) hur ska jag då någonsin kunna berätta för någon? När ska allt ta slut? Vet inte hur länge jag orkar med detta. Mitt tålamod börjar ta slut!

Vad ska jag göra för att komma över mina hemska minnen?? Jag anmälde honom för våldtäckt men det gav inget. Fanns inga bevis sa de. Vet inte var jag ska ta vägen och nu har jag förlorat min pojkvän på grund av mitt psyke. Han orka inte med det heller eftersom jag inte kunde berätta för honom om mina problem. Jag älskar honom och han älskar mig men vi kan inte vara tillsammans pga att vi inte orkar. Vad ska jag göra? Snälla hjälp mig någon!!