Ursprungligen postat av Gojtan

Hej!

Vi skulle kunna ta varann i hand för jag har precis samma problem i mitt förhållande. Min kille har också problem med närhet och vi har heller nästan inget sex och om vi har det, så är det iofs till skillnad från dig, när HAN vill det. (han har en del kontrollbehov som gör att han måste välja själv när det ska ske)

Min kille har börjat i terapi så jag hoppas att det ska ge utdelning i längden. Han själv har precis avslöjat att han aldrig haft särskilt mycket intim kontakt. Han fick aldrig kramar av sina föräldrar och blev oerhört svårt misshandlad av sin far. Själv, blev han kriminell som ung och även om han är en helt annan individ idag, bär han naturligtvis på en hel del skit sen dess ändå.

Jag tror att min killes problem med närhet, har att göra med att han förknippar närhet med något som gör ont. Någon annan erfarenhet har han inte. Vet du om din kille varit misshandlad eller fått mycket närhet som barn?

När det gäller sex-biten kan det också vara som så att din kille har "fastnat" i en tidsålder då han inte var redo för sex. Om man varit med om något traumatiskt som barn, kan man så att säga "fastna" i en ålder och ha svårt för att gå vidare därifrån. Har han fastnat i puberteten, så är han antagligen inte så intresserad av sex. Sex är ju något som vuxna håller på med. Retas han mycket och kittlar dig och likande när han vill ha uppmärksamhet, så kan ert problem vara detta. I så fall behöver din kille hjälp utifrån för att komma vidare och tillåta sig själv att bli vuxen. Men du kan bara föreslå det. Valet måste vara hans...

Men som sagt - jag vet vad du går igenom. Det är INTE kul för självkänslan och man behöver nog vara riktigt trygg i sig själv för att inte börja anklaga sig själv till slut och bli svartsjuk, börja analysera allt och se kopplingar som inte finns osv...

Lycka till! Jag hoppas det ordnar sig för oss båda!
/Gojtan