makemelaugh

din sociala fobi är rätt så normal.. jag känner igen mig själv väldigt mycket. dock har jag tränat bort en heldel under bara ett år. jag klarade inte av att lära känna nya människor. Satt jag i ett bord med mina närmsta vänner på skolan, så kommer deras äldre vänner som för mig var okända. Så blev jag tyst och kollade ner eller gick där ifrån. Det handlar om självkänsla. jag tänkte "varför skulle dom vilja prata med mig?" jag var även rädd för att säga något ifall dom skulle tycka att det var konstigt och dumförklara mig.. Mycket sånt kände jag under den tiden jag alltid tänkte på vad andra tyckte om mig, istället för vad jag tycker om mig själv. Jag hade även svårt att ringa folk, som du säger. Jag var rädd att personen igentligen inte skulle vilja vara med mig å inte våga säga nej, eller att personen faktiskt sa nej.. Men nu är det inga problem. Kanske är små lat ibland.. Men ännu så vågar jag knappt gå in i en affär själv för att t.ex köpa godis. Att vilja sitta i ett hörn lr något liknande på resturang mm. är mycket normalt.. vem vill att folk ska sitta och stirra när man äter? har svårt med det i matsalen på skolan också. Sen att läsa högt inför klassen osv. det handlar mkt om självförtroende. Förr blev jag även knallröd.. Nu blir jag för det mesta bara skakig, stammar och kallsvettas om händerna.

Det är en träningsgrej.. Man får tänka efter litegrann. Är du konstigare och mer värd att snackas skit om, om du är tyst, tycker att allting är pinsamt, bryr dig hela tiden om vad andra tycker om dig, om du undviker att vistas själv på allmänna platser osv. Eller om du visar dig stark, visar att du inte bryr dig om vad alla andra säger. Visar att du står för den du är. Finns ju alltid dom som snackar, men visar du att du inte bryr dig om vad dom säger så ger dom sig med tiden och visar ju bara hur barnsliga dom är.

bara redan förra året så kunde jag må dåligt i flera dagar efter att någon gett mig "wtf?" blickar.. Nu om någon ger mig dryga blickor så brukar jag skratta åt dom. Jag visar rätt tydligt att jag inte bryr mig så mkt om vad andra tycker. Jag är dock inte dryg, långt ifrån. Jag vågar bara ta för mig mera, har fått jätte många vänner på mindre än ett halvår. För att jag var mig själv.

börja med att försöka prata med dom du knappt känner, med tiden så lär du dig att det inte är så farligt som man tror. kanske att du pratar med dom litegrann IRL, sen mera på typ msn eller något? då behöver du inte kolla dom i ögonen. för kanske blir lättare att göra sen när du lärt känna dom mer. jag fick ett papper från min psykolog, där jag skrev min första tanke, handling (vad jag gjorde) och resultat. gör något liknande du med. Sen med tiden om du bygger upp självkänsla så försvinner det mesta stegvis. Dock att vara nervös inför grupp är nog svårt att träna bort, det kan ju vara smått ärftligt.

kanske inte gav så bra hjälpmedel. Men ta åt dig av vad jag säger. Det kanske inte går att fixa, men det kan alltid bli bättre. tro mig, jag gick från ingen till någon.

mvh therese.

__________________
don't worry, be happy