precis så här känner eller kanske mer kände jag. jag anade att jag kunde lida av social fobi men efter att ha sett och läst om folk som verkligen lever ofunktionella liv så känns mina problem så små. men allt är väl relativt. för det är ett problem för mig att inte kunna prata inför grupp och det går inte en dag utan att jag tänker på hur handikappad och tillbakahållen jag känner mig.

det som känns värst är att jag är väldigt social, uppskattar konversationer och känner mig ganska intelligent, men att allt det försvinner i en del situationer. 1 månad till min terapi börjar nu. kan knappt bärga mig faktiskt. känns som att jag fått en chans att bli den jag faktiskt är. under en större del av tiden. vet ngn om det är möjligt att bli 100% frisk? på ngt sätt känns det orealistiskt.