Ja, fast jag tror inte det handlar om att lura sig själv att man är trygg. Man blir trygg med ögonkontakt och man måste komma ihåg att andas. Jag lider ibland fruktansvärt. Men om man struntar i alla andra och fokuserar på den man talar till och ser den personen i ögonen så blir också talet tydligare. Många gånger mitt i nervositeten tycker jag att man inbillar sig att man måste svara på alla andras respons i rummet. Det måste man inte alls! Man ser på den man talar till och struntar fullständigt i vad de andra gör just då. Även om dom tittar på en. Jag försöker skapa mig en bild av lugn i rummet. Men som sagt det är en h-vetes kamp. Men lugnet och säkerheten finns där och det går att plocka fram den och försöka ha roligt. Att försöka trivas. Jag tror också att många yngre idag gömmer sina blickar i mobiltelefoner, datorer och tv-spel och därför lider mycket. De borde offra en timme och bara försöka se en annan människa i ögonen. Jag tänker börja göra det mer. Det kan också vara spännande att se vad som händer!
|