catharinasvanberg

Känner mig så fånig som skriver. Men behöver få hjälp. Har sedan 5 år haft problem med kroppen och maten. Det går bättre i perioder, och har sett olika ut under tidens gång. Det började i 8:an då jag inbillade mig att jag hade anorexi, och började äta på tok för mycket, och gick upp i vikt, sedan påpekade bla min moster att jag var stor, och då bestämde jag mig för att börja tänka på mitt energi intag, och vikten rasade. Efter det har jag börjat förbjuda mig viss mat, och när jag bryter mot mina uppsatta regler, finns det ingen hejd på mitt intag. Har redan för flera år sedan sagt till mig själv att jag inte får gå så långt att jag sätter fingrarna i halsen, och det har jag hållt mig ifrån, men jag får en sån ångest, och måste kompletera intaget genom hård träning. Frukosten är värst, och så fort det är någon liten oros känsla eller stress, överdriver jag med maten. Vill vara fri, oberoende, men vill inte bli tjock, vill hellst ha en modellkropp... men är så ledsen över mina bröst, för då när allt började, i 8:an utvecklades mina bröst onormalt fort, och de har efter att jag gått ner i vikt aldrig blivit som de skulle.. är så rädd att min kille, när vi kommer att visa oss nakna för varandra, kommer att lämna mig, eller att han inte kommer tycka jag är fin... är liv rädd faktiskt, känns som att det är det som är grunden till min fixering. För fixerad är jag.. vid mat och kroppar.. Behöver hjälp, men känner mig så dum...