Hej,
För mig låter det som att du inte har berbetat färdigt det traumat du har upplevt tidigare.
Det hela grundar sig i det som Jonas beskrev i sitt inlägg att det har bildats en viss koppling mellan dessa "blickar" som du upplever som sexuellt laddade. Alltså blicken blir för dig nästan som ett ofredande. I din hjärna hör dessa två saker ihop.
Men i verkligheten gör de inte det. Bara för att en man tittar på dig mer eller mindre sexuellt intresserad (du kan faktiskt misstolka blickarna också pga av ditt trauma, allting blir sexuellt) betyder inte att man kommer att handla och ge sig på dig.
Hur som helst är din ilska och raseri missriktad. Dessa män/killar som tittar på dig är inte de som har ofredat dig. Den ilska du visar mot dem kan egentligen vara den ilskan du inte vill eller inte kan rikta mot den riktiga boven eller bovarna, den eller de som har utnyttjad dig. Ilskan i sig är helt OK. Det är självklart att du har rätt att vara arg för det som har hänt. MEn vad du gör med din ilska just idan är inte OK. Du får inte ta ut din ilka på oskyldiga människor. Det är inte OK. Kom ihåg det nästa gång du blir arg på en främmande människa som kanske inte har gjort någonting fel. Säg till dig själv "de är inte skyldiga".
Det är inte heller OK att agara ut sitt raseri mot de skyldiga på ett farligt sätt. Det är därför du behöver bearbeta din trauma, så att du inte gör någonting dumt med din ilska.
Sammanfattning:
1. Det är OK att känna ilska och raseri för det som har hänt. Det är tom ett tecken på friskhet. Man ska bli arg när man blir kränkt.
2. Det är inte OK att agera ut denna ilska destruktivt varken mot oskyldiga eller skyldiga.
3. Din trauma har fortfarande en del kontroll över dig. Den styr en del av ditt liv, t.ex. hur du tolkar andra personer blickar, hur du agerar på dessa blickar och hur du klär dig.
Du behöver arbeta färdigt med det du har varit utsatt för. Prata öppet med en psykolog/terapeut som du känner dig trygg med. Om du inte känner dig trygg berätta att du har en del som du skulle vilja tala om men det känns alldeles för pinsamt, otrygg eller vad det nu kan vara för känslor du känner.
Det är trist att du har varit utsatt på det sättet. Men det är inte ditt fel. Det är det inte. Fortsätt arbeta med det.
Lycka till,
Sorin
|