ensamblandtusen

Jag har aldrig haft ett bra förhållande med mig själv. Den människa jag tycker minst om i världen är mig själv. Började redan tidigt i tonåren med att svälta mig i perioder. Sen svängde det över och jag åt ohyggliga mängder mat och kräktes tills jag kräktes blod.
Jag kan spendera mycket tid framför spegeln och står då och äcklas av mig själv. De senaste 40 dagarna har jag "levt" på bantningspiller som jag köpt via nätet. Dom dödar alla hungerskänslor och är starkt uppigande. Tyvärr har jag börjat få väldiga skakningar, svettningar och jag kan inte sova. Sover i snitt tre timmar per natt, hjärnan bara surrar men kroppen är trött. Jag har fått blåsor och konstiga ränder på tungan.
Normalt intag på en dag för en dag ser ut ungefär så här: 2 nektariner, en kopp kaffe (svart med sötningsmedel), 1-2 potatisar, en morot och 1/2 kycklingfilé. Så dricker jag ju en massa vatten.
Men det har ju fungerat, jag har tappat fem kilo och åtta cm i midjan. Har nu ett BMI på 19 så det är ju inte så att jag är extremt smal på något sätt. Jag vill gärna sluta med tabletterna men jag vågar inte. Tänk om jag går upp i vikt. Jag önskar att jag kunde lära mig tycka om min kropp. Men hur lätt är det att börja älska någon som man hatat så länge? Är rädd att jag börjar gå sönder inte bara psykiskt längre utan också fysiskt? Har i alla fall slutat skära mig! Det var ju duktigt..... Så less på å ljuga för dom som bryr sig om mig......

Hjälp!??