2007-09-24, 20:15
|
#5 (permalink)
|
|
Expert
Platinamedlem
Reg.datum: Sep 2005
Inlägg: 4 198
|
Du är inte ensam. Ungefär 10 – 15% av världens befolkning lider av någon form av ångestrelaterad sjukdom. Mycket av det som vi trodde oss veta för bara ett par år sedan har visat sig vara felaktigt. Det finns fortfarande mer som vi inte känner till än vad som är känt om panikångest. Den senaste forskningen kring kroppen har dock gett oss nya infallsviklar som avslöjar nya hemligheter. Vi får också komma ihåg att den klassiska psykiatriska tolkningen av panikångest är sedan 1981. Detta innebär att sjukdomen är mer komplex och kräver en mer multidimensionell diagnostisering än tidigare.
Ungefär 10 % av befolkningen drabbas någon gång under sitt liv av en eller flera panikattacker. Mellan 3 och 4 procent av befolkningen har återkommande panikattacker. Av alla de som lider av panikångest drabbas 1,5 % av en allvarligare art. De får attacker som uppnått sin maximala intensitet inom tio minuter, med minst fyra attacker under den senaste månaden och minst en attack som orsakat minst en månads oro för en ny attack.
Ungefär hälften av fallen börjar i barndomen eller tonåren. Sjukdomen varierar med tiden och tillfällen med svårare eller fler symtom hör ofta ihop med stress eller andra problem i livet.
Det amerikanska psykiatrikerförbundet definerar panikångest i den fjärde upplagan av ”Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders” (DSM – IV) så här:
“En panikångestattack är en period av intensiv rädsla och obehag, som brukar associeras till ett antal olika somatiska och kognitiva symtom”. Det är vanligt att attacken har en plötslig start, som byggs upp till maximal intensitet inom 10 till 15 minuter. En attack varar sällan längre än 30 minuter.
Det är inte ovanligt att personen vill fly från platsen när attacken kommer – speciellt om de fysiska symtomen är starka. När någon upplever en panikångestattak för första gången, uppsöker de ofta ett sjukhus eller en akutmottagning i tron att de har fått en hjärtattack. De tror att de håller på att dö.
Symtom vid panikångest:
- Kväljningar eller problem med mag – tarmkanalen, diarré
- Yrsel eller kittlande känslor
- Känsla av kyla, rodnad eller värmevågor
Forskning visar att man måste ha minst fyra av de tillhörande somatiska och kognitiva symtomen som beskrivs ovan. Panikångestattackerna skiljer sig från andra typer av ångest genom sin intensitet och plötsliga, episodiska natur. Panikångest kan vidare karaktäriseras av att attacken startar plötsligt – vanligtvis, men inte alltid i en viss typ av situation. Det finns också svagare ”begränsande symtom” i form av panikångestattacker.
Diagnosen för panikångest kan ställas när en individ upplevt minst två oväntade panikattacker under minst en månad och känner oro över att få en ny attack. Frekvensen och intensiteten av attackerna varierar från person till person. En individ kan ha flera attacker i veckor, medan en annan kan ha korta och snabba attacker som knappt märks.
Många blir övertygade om att de har en odiagnostiserad sjukdom och söker ofta medicinsk hjälp. Även om dessa tester visar sig vara negativa, kan personen med panikångest vara orolig för att få fysiska sjukdomar.
Det är inte ovanligt att personer som får panikattacker utvecklar torgskräck. Torgskräck karaktärtiseras av en rädsla för att få en panikattack på en offentlig plats, från vilken man inte kan fly. Detta i sin tur leder till att en del människor undviker att gå ut eller bege sig till platser, som de inte känner till.
Det var först efter den forskning som bedrevs av Claire Weekes, som vi förstod att panikångest kan delas upp i två delar. Den första rädslan består av en mängd olika symtom – både kroppsliga och fysiska –som vi kommer att gå igenom längre fram. En första rädsla följs av en andra våg av rädsla.
Weekes forskning har lett till en komplettering av panikångest.
Dr. Weekes insåg långt före alla andra, att den första rädslan med de fysiska symtomen genererade en andra rädsla som en reaktionen på den första rädslan. Weekes har kommit fram till att den sekundära rädslan föds ur den första okontrollerade rädslan. Man kan säga att delar av symtomen blir som en rädsla inför rädslan. Det är inte är ovanligt, att klienter hamnar i återkommande ”looopar” som förstärks mer och mer, innan de slutligen klingar av. Utan att ta hänsyn till den första eller andra rädslan, så kan vi konstatera att en panikångestattack med de första tecknen – dvs den “första rädslan” – kan vara mycket obehaglig även utan “den andra rädslan”. Även om en andra attack inte är så stark, så kan den ge en känsla som är besläktad med spykänslor eller en långsam nysning. En del människor drabbas även av rysningar.
I den kognitiva terapin fokuseras arbetet på att hjälpa klienterna att hantera den första rädslan, så att den andra rädslan begränsas. På samma sätt verkar de antidepressiva medicinerna. De siktar in sig på den sekundära rädslan,även om en del av de medicinska effekterna också kan hinda enskilda symtom vad gäller den primära rädslan.
Det finns även andra konkurrerande beskrivningar om varför den sekundära rädslan uppkommer. Många tror att de ska dö, kvävas och drabbas av ett katastroftänkande utan att det egentligen finns någon grund. En del forskare tror att det beror på någon sorts resonans med ett ursprungligt trauma som rör separation.
Olika typer av panikångestattacker
Jag skiljer på tre olika typer av panikångestattacker:
En attack som dyker upp från ingenstans och utan någon som helst synbar anledning.
En “situationsattack”. Den dyker alltid upp i speciella situationer – t ex om man kör in i en tunnel eller utsätts för andras blickar.
En attack, som kommer ibland i vissa situationer, men inte alltid.
Mitt förslag är att du tar konatkt med en terpeut vi hjälper dig gärna. Vi finns i Gbg Stockholm, Hässleholm, Alingsås.031 774 00 67
Hälsnigar
Jonas Gåde
|
|
|